Fästfolk

Mönsterberättelsen "Fästfolk"

Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Från ögonblicket då ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Traditionellt byter man förlovningsringar för att markera denna överenskommelse, och förlovningen kan även firas som en familjehögtid. En förlovad kvinna kallas fästmö, en förlovad man kallas fästman, och tillsammans benämndes de förr fästfolk. Att förlova eller trolova sig har varit en del av människans historia i generationer.

T.ex. Carl Larsson gav sin älskade Karin många och jordnära smeknamn, som "Blåkråka", "markatta", "uggla" och "lilla knott". Karin svarade lika ömsint: "Kära stora drummel!", "Kära oroliga själ!", "Min egen, nedrigt stiliga, älskade pojke!" Brevväxlingen dem emellan, fylld med tillit och respekt, förmedlar en kärlek som bara tycks blir djupare genom åren. I Per I. Gedins brevsamling får vi följa deras livslånga kärlek – från mötet i målarkolonin Grez-sur-Loing till deras sista år på Sundborn i Dalarna. Karin, som själv formgav textilier och möbler, skrev i ett odaterat brev från 1883: "Gudskelov att jag kom på den idén att förlofva mig med dig." Att vara ifrån varandra och längta tycks vara en del av lusten i Carl och Karins äktenskap. De pendlade mellan olika hem och skrev flera brev i veckan när de var åtskilda. Ett brev från Carl i december 1885 avslöjar den intensiva saknaden: "Du lilla lymmel! Hur kan du så nedrigt dröja med bref! Du kan väl begripa att jag nästan blir vansinnig af längtan efter Dig. Ja, uppriktigt sagdt, nog vore jag lyckligare om jag ej höll så gränslöst af Dig, Du lilla markatta. Du nedriga Örebroyngel, Du potatismos. Du hjärtlösa Karin."

Mönsterdesign Fästfolk är skapad som en hyllning till tvåsamheten. På mönstret syns ett förlovat par, ett fästfolk, i en valvbåge. Över dem, ett renpar och resten av mönstret är översållad med hjärtan.

- Jag vill hedra tvåsamheten och fånga den underbara känslan av att vara två. Jag själv finner stor inspiration i Carl och Karin Larsson och deras liv. När du älskar, ge allt du har, och när du nått gränsen, ge ännu mer, och glöm hur ont det gör. För i slutändan är det bara den kärlek du givit och tagit emot som betyder något. Din partner har valt att dela sitt liv med dig, ni ger era dagar till varandra. Jag dedikerar detta mönster till alla nuvarande och framtida par. Länge leve kärleken och tvåsamheten. Ted, jag ger dig mitt liv - det enda jag har.