- Vid skapandet av mönstret Lycksele inspirerades jag av den traditionella vävtekniken "Västerbotten-drällen". Jag ville inkludera en samisk anknytning, vilket resulterade i samisk-inspirerade ränder i mönstret. Det har varit en glädje att skapa detta mönster, särskilt i kombination med Öjbros familjehistoria.
Mönsterberättelse Lycksele |
|
|
Fram till 1600-talet fanns det inga etablerade samhällen i södra Lappland. År 1607 utsåg kung Karl IX platsen Öhn (nuvarande Gammplatsen) till kyrko- och marknadsplats i södra Lappland. Lycksele firade därför sitt 400-årsjubileum år 2007. Lycksele beviljades stadsrättigheter 1946 och blev därmed den första staden i Lappland. Staden kallas "Lappstockholm" och marknadsför sig som "staden Lappland" för att betona sin historiska roll som Lapplands första stad och som en tidig, viktig mötesplats. Samer är en etnisk minoritet i Norge, Sverige och Finland. Oberoende Sametinget (parlamentet där samer har rätt att rösta) är etablerat och erkänt av regeringen i Norge sedan 1989, Sverige sedan 1993 och Finland sedan 1996.
Designer Åse Öjbro, grundare till Öjbro Vantfabrik, skapar med bärbar konst som utgångspunkt. Åse arbetade tidigare som konstnär och målade tavlor i många år innan hon beslutade sig för att uttrycka sig i bruksvaror. Åse har skapat detta mönster med inspiration från samisk kultur och stadens historia. - Vid skapandet av mönstret Lycksele inspirerades jag av den traditionella vävtekniken "Västerbotten-drällen". Jag ville inkludera en samisk anknytning, vilket resulterade i samisk-inspirerade ränder i mönstret. Det har varit en glädje att skapa detta mönster, särskilt i kombination med Öjbros familjehistoria. Inte långt från "Joppes" stod Sven Öjbros timrade hus, uppfört i början av 1800-talet i Ekorrsjö som gästgiveri. Här fann vägfarare vila och under marknaderna i Lycksele fylldes varje rum av liv. Huset flyttades senare till Villarydsbacken, där Sven växte upp och gjorde det till sitt. Han tog namnet Öjbro – som i bygden betyder "att gå över bron". Där levde han med sin hustru Elma: han stillsam som en viskning, hon känd för sin röst som bar vida över landskapet. Långt in på 1900-talet kom människor fortfarande hit för att övernatta, som om väggarna mindes sitt syfte. Efter Elmas död levde Sven enkelt, med sitt potatisland och ljudet av vedarbete som mötte gryningen. När Sven gick bort 1981 stod huset kvar, fyllt av minnen. Idag finns det på Gammplatsen, en liten bod där ekon av det förflutna ännu dröjer. |
|